Tiga är guld...

Det finns ju en del som säger det i alla fall.

Så jag provade att inte skriva något alls igår. Kändes lite tomt.

Nu är jag spritt språngande nyvaken. Klockan har precis passerat 8 en söndagmorgon och vi har vaknat av alarm för första gången på, jag vet inte hur länge. Och på en söndag, okristligt tidigt.

Nu ligger kaffet i magen, tjäran i botten av lungorna och nikotinet flödar genom det blåa blodet.

Jag ska på badsemester. Äta mat ur gryta hängande över eld. Inget Internet. Och åka tåg också.

Ska bli spännande tycker jag och nästan hela väskan är packad. Jag har egentligen inte en aning om någonting mer än att det kommer att ta ca en och en halv timme med tåg, att vi ska till den norra delen av Balaton och att vi ska bo i ett hus. Mer än så behöver jag nog inte veta, det kommer att lösa sig.

När jag kommer tillbaka ska jag försöka skriva något riktigt djupt om svårigheten med farväl. Kanske.

Eller så blir det något trivialt som att i Budapest finns det en gata som heter Bajza. Bajza utca.

Något av dessa två ämnen ligger varmast om hjärtat att beröra för stunden. Kanske hinner det ändra sig på två dagar.

Vi får se då hur det blir.