Monday 18 April 2011

Jonas dansar naken och är insiktsfull

En av Världens tråkigaste bloggar!

Och du har hittat den nu. Den här bloggen som på något vis försöker sälja sig själv genom att utlova åskådningar om den glamourösa TV-branchen handlar mest om meningslösa inlägg om mat eller dryck. Eller annat nonsens.
Men det är sånt jag skriver om när jag arbetar. Och när jag inte arbetar, som nu, så skrivs det mest ingenting.
Jag har insett att jag besitter någon form av skrivkramp när jag har mer tid att befoga över.
Det är väldigt märkligt det där.
Därför har det varit mer eller mindre tyst här. De eventuella läsare som fann ett intresse i mina triviala upplevelser glömde bort detta, ändå ganska mysiga krypin i cyberspace.

Men nu jäklar! Nu, ca 14 dagar innan jag åter lämnar landet för nya äventyr så var tanken att det skulle bjudas på extraordinärt vidriga saker. Och detta framåt mot avresan. Efter det kommer det nog att vara rätt tyst ett tag. Det väntar nämligen en månads safari i den Afrikanska ödemarken.
Tält. Stjärnhimmel. The Big Five. Bajsa i en grop.
Ni fattar va?

Och med det vill jag bara säga att startskottet har gått.
Välkomna tillbaka läsare. Välkomna ni nya.
Tack för mig.

Utsikten från köksfönstret är inte ful. Vädret är inte fel. Jag har det nog lite för bra för stunden. Tur att jag inte kan ta raka bilder i alla fall.

Ej tidigare publicerat inlägg...


Det var avslutningsmiddag igår. De sista från produktionen samlades på en flådig restaurang i Puerto Vallarta. 
Placerade runt ett bord, på en innergård under en stjärnhimmel som endast befläckades av några högresta träd intogs det drinkar, öl, tequila, Irish coffe och champagne. 
Efter tre rätter fantastiskt god mat nästintill serverad på silverfat kom räkningen in. 14 000 pesos. 
Det motsvarar inte 40tusen miljarder kronor. Men ca 7 loppor.
Saltat! Men på 10 personer är det ändå inte så farligt. Och det var egentligen inte vi som betalade.
Och glömde jag säga att jag fick betalt för att sitta där?
Ibland ska den här branschen vara glamourös, det är man värd.

Just ja, vi avslutade med att högt och glatt sjunga: "Visa fittan får du popcorn" i kanon så det ekade på innergården.
Ibland måste man älska kontraster.

Man är ett jävla as ibland...