Jag sitter i en ganska raggig soffa gjord av rotting. Den borde vara skön, den är sådär mysigt djup. Men kuddarna har suttits på av tusentals semestrande Colombianer och man sjunker väldigt snabbt genom det mjuka och träffar den hårda botten. Det är förresten en bäddsoffa, i rotting. Mycket märkligt. Tyget är illa skrikigt mönstrat men färgerna numera dämpade av smuts och slitage. Soffan står i vardagsrummet och i den sitter jag. Benen nonchalant uppslängda på ett soffbord av...rotting. För inte så länge sedan ett välstädat bord i ett välstädat rum, men nu är allt, till och med soffan belamrad av teknik i mer eller mindre isärplockat stadium.
Datorn i knät och ett stort glas te bredvid mig.
På Tv:n rullar det någon taskig film dubbad på spanska, ljudet avstängt. Tittar inte ens, men det är trevligt med lite sällskap i ensamheten.
För det är just vad jag är, ensam. Men inte på ett dåligt, tråkigt och ledsamt sätt. Tvärtom njuter jag av det i fulla drag!
Balkongdörrarna är öppna ut mot det svarta och jag lyssnar ut mot stillheten och tystnaden som bara bryts av enstaka ljud, oftast från lägenheten.
En susande AC. Brummet från Transformatorn som ger mig 220V till högtalarna. Skulle kunna stänga av dom, för jag spelar ändå ingen musik, men jag vill inte. Utanför skriker en fladdermus till då och då. Syrsor spelar och åskan mullrar till mellan varven, dränker det konstanta ljudet av vågornas dån nere från stranden.
Imorgon kommer den första stora lasten från Ungern och även mina kära kollegor och vapendragare landar efter en veckas semester i Sverige. Då är tystnaden och stillheten som bortblåst. Det kommer aldrig att bli så här stilla någonsin under de kommande månaderna. Skönt på sätt och vis, men samtidigt lite skrämmande. Ett konstant brus av musik, prat och pruttar. Och rapar. De gör så ofta. Oftare än jag hört någon annan människa, de är något av en unik art mina kollegor. Producerar gas i sina kroppar under högt tryck. Fascinerande.
Men de är inte här än, och även om jag borde sova, så kan jag bara sitta här och lyssna. Och njuta av att vara helt ensam. Jag pratar lite stilla med mig själv medans jag kokar vatten eller hämtar något. Får bra svar också. Och mellan diskussionerna med mig själv så vandrar tankarna. Har många bra idéer, drömmar och mål nu. På måndag kommer chefen ner. Ska pitcha in mig själv som satan med mina tankar. Det kommer att kosta en slant för honom, men jag tror verkligen på min idé, och framförallt resultatet. Men det är först på måndag, nu är nu.
Tack för det.
No comments:
Post a Comment