Igår var min sista dag i Sverige på ett bra tag. Jag tillbringade hela dagen i en lägenhet med neddragna persienner tillsammans med min flickvän och min sjuka syster.
Avsnitt efter avsnitt av en serie jag precis introducerat Cecilia till rullade på Tv:n.
Det kokades te med kryddor och färskriven ingefära till Cissi och kaffe till mig och min bättre hälft. Då och då kom ett meddelande upp på skärmen att den automatiskt skulle stängas av om man inte tryckte på en knapp som hette OK.
En form av energisparande misstänker jag. Eller en pik från Tv:n att det var dags att resa sig från soffan och gå ut en sväng. Man vill ju inte få fyrkantiga ögon. Vi tryckte på OK istället.
Det knackade försiktigt på dörren när en nätt liten asiatiskt dam från övfre Östermalm kom och levererade Sushi.
Och vi gick ut och rökte mellan varven. Men annars bodde vi i soffan. En febrig syster och två stycken väldigt trötta Världsomflygare.
Trots att vi tryckte i min syster allehanda varma drycker, mat, honung, glass, medkänsla och vitaminer så blev hon dessvärre inte bättre.
Det är egentligen lite märkligt det där med vitaminer. Jag är vagt beläst i ämnet och egentligen vet jag ingenting. Men vitaminer finns i frukt, det vet jag.
Och någon har listat ut hur man torkar frukten, maler den till pulver och sedan sorterar ut vitamindelarna. Eller om man struntar i att torka den och pressar all saft ur frukten och sedan filtrerar den genom ett vitaminfilter. Jag är inte helt säker.
Men sen tar man vitaminerna, blandar det med ett järnspett eller en yxspets som man malt ner till järnpulver. Och så rör man ihop det med vit, brun eller gul tablettmassa och formar till tabletter i storlek: lite för stort för ditt eget bästa. Helst ska tabletten inte klarlackas för bästa glidförmåga utan istället rullar man den snabbt i lite vetemjöl för att få en tuff yta som gärna fastnar i halsen.
Så tror jag att det går till.
Allt slängs i en burk, på med en färgglad etikett och konsultera sedan frisörer från Göteborg för att få fram ett fyndigt namn. Sälj det till överpris. Alla kommer att köpa, för alla vet att vitaminer är nyttigt.
När burken kommit hem börjar man smälla i sig dessa för glatta livet. 9 gånger av 10 så märker man ingen skillnad alls. Man är lite fattigare, mycket gladare att man tar hand om sin kropp och man besitter ett välmående för att man bryr sig om sig själv.
Oftast inköps vitaminer när man är sjuk. Och med jävlar anamma, te, honung, lite dyra vitaminer och den vila som faktiskt hjälper bäst försvinner sjukdomen snabbt.
Tur att det finns vitaminer.
Tro nu inte att jag inte tycker om vitaminer. Jag tar dem själv dagligen. Har ingen aning om de hjälper, men det känns bra att ta hand om sin kropp. Jag tycker att det är bra att de finns, inget tvivel om den saken. Men det är ändå lite märkligt hur man lyckas få in dom i ett piller va?
No comments:
Post a Comment