En liten redogörelse

Då ska vi se, jag skall försöka berätta lite om detta ställe nu när det äntligen finns tid.

Jag trodde alltid att Dominikanska Republiken skulle vara Karibien.
Dvs, blått vatten, palmer och vita sandstränder. Byarna skulle alla vara fyllda av färgglada hus, folk som dansar och är glada och frukt överallt.
Så är det dessvärre inte, i alla fall inte där vi är. Men vi är också en bit från turisterna och kanske mer i det riktiga DR.
Vi bor i en så kallad Gated Community.
Det är som ett eget land mitt i allt. Murar, staket och taggtråd omger ett enormt område som rymmer en marina, hundratals kåkar, vissa små andra stora som slott!
Här bor bara rika människor, de åker runt i enorma stora dyra bilar eller golfbilar. Det finns tre golfbanor och allt ligger vid havet.
Vi tekniker bor i ett mindre hus med tre sovrum, ett kök och ett "allrum". Utanför finns en altan med bord, soffor, stolar och groteska prydnader. Baksidan av huset rymmer en stor gräsmatta, en kokosplam, ett mangoträd, ett bananträd (eller palm, jag vet inte skillnaden), ett limeträd och en massa orkidéer. Vi har en liten pool också, inget man kan simma i men man kan sitta och svalka sig när tid och sol finns.
Det regnar nästan dagligen och det är långa och tråkiga regn.

Utanför detta sjuka samhälle som vi kallar för pleasant-ville ligger en stad som heter La Romana. Fattigdomen är enorm och staden är full av människor som tigger, ber kryper för att få en slant.
I mina resor runt världen har jag oavsett vart jag varit alltid känt mig trygg, oavsett tid på dygnet har jag kunnat spatsera runt och se nya saker och träffa människor.
Men i La Romana på dagtid i en bil rullar jag upp rutorna och låser dörrarna. Det är något olustigt i den desperation som folket utstrålar och det är väldigt synd.
Detta gör också att det känns extra olustigt att befinna sig i det område vi spelar in i.
Men det är samtidigt väldigt spännande och jag har aldrig sett så sjuka hus. Jag skall försöka ta lite bilder på dem och hoppas att jag kan ge dem rättvisa.