Toaletter i synnerhet

Det var väldigt fint vid Balaton, bra väder men något kallt i vattnet. 25,5 grader är lite åt det kyliga hållet om jag får bestämma.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om. 

Under allt mitt resande härs och tvärs har jag kommit fram till följande:

Toaletter är alla olika till form, färg och renlighet men de har alla en gemensam uppgift, att ta hand om vår avföring och ta den så snabbt som möjligt ur vår åsyn. Om det inte är ett utedass vi pratar om förstås. Fast då är det inte en vattenklosett och det räknas inte.

Malaysia är det land som har visat det största varierade utbudet av toaletter. Först ut är det något primitiva cementgolvet med ett enkelt runt hål och en spann vatten vid sidan av som också har en väldigt praktisk plastskopa som man kan använda till, ja inte vet jag. I detta rum valde jag att enbart kasta vatten och inte försöka mig på några större utsvävelser.

Sedan har de finare rum med kaklat golv och något som skulle kunna vara en toalett, bara det att själva skålen som innehåller vattnet som man kissar i inte finns. Istället är det ett runt hål, fast i porslin. Och en spann vatten med en väldigt praktiskt plastskopa som man kan använda till, ja inte vet jag.

Gemensamt för dessa två rum är att det oftast är väldigt, väldigt blött på golvet.

Sedan har de såklart också "vanliga" toaletter. Ni vet, någon konstig böj som går upp ur golvet i en krök, mynnar upp i något som påminner om en skål och som har en liten mängd vatten i botten. Någonstans finns det också en vattentank som spolar vatten och på detta sätt skjutsar bort det man vill ha nedspolat, om det så är droger, avföring eller döda guldfiskar.

Dessa toaletter är väldigt låga. Så låga att man nästan sitter på huk om man är vanligt medelsvenskt nordiskt lång, som jag. Skålen är mycket lägre än i Sverige, men i gengäld något vidare. Dessa toaletter anser jag vara ganska ok.

Samma typ av vattenklosett går även att finna i Thailand. De är ganska korta i rocken där med.

Om man åker till USA så kan man räkna med liknande modeller. Något vidare skål och vattenmängden något större. Sitthöjden något högre. Annars inga krusiduller.

Mexico. Skulle egentligen vilja skriva "se: USA". Men icke. Något lägre sitthöjd, faktiskt mer åt Malaysia-hållet. Stor mängd vatten men väldigt litet avloppshål. Det vill säga att allt du gör i denna förrättning kommer du att få beskåda när du reser dig. Kan också vara bra att nämna att du absolut, under inga som helst omständigheter, NÅGONSIN får slänga toalettpapper i toaletten. Detta skall läggas i papperskorg bredvid, gärna öppen utan lock.

Om spolfunktionen fungerar, vilket den sällan gör så får du bara stå där och glatt beskåda hur hela skålen först fylls med oroväckande mycket vatten utan att något egentligen händer, tills det plötligt börjar snurra. Nummer två åker karusell i en överdimensionerat bred skål. Runt, runt, runt. Och när den fått upp farten så sluter du ögonen och bara ber att det går vägen. Oftast kommer inte allt med och du får snällt vänta på att tanken fylls upp så att du kan upprepa proceduren. Mellan varven blir det stopp. Och däremellan fungerar inte spolningen alls.

Sverige. Ganska fina toaletter. Väldigt höga över lag. Ingen större skål utan mer fritt fall principen. Inte så mycket vatten, så det är egentligen ganska chockerande hur så lite vatten kan stänka så mycket och så högt. Men med noggrant preparerande av papper i förväg så är man oftast på den säkra sidan.

Torka hur mycket du vill, Svenska toaletter slukar allt. Du kan nästintill torka dig med ett badlakan och slänga ned, det blir aldrig stopp! Om du inte är på besök hos någon eller har fint besök, då kan du ge dig fan på att det blir stopp även om du bara slår en drill.

Ungern. Här skulle man kunna tro att det skulle vara ganska lika Sverige med tanke på att Thailand och Malaysia har härmat varandra lika mycket som Mexico och USA. Och jo, förvisso. Fast ändå inte. Visst finns det klassiska toaletter här med. Men i lägenheter där vanligt kreti och pleti är bosatta verkar det husera ännu en modell. Den bakvända.

Överdelen, alltså själva sitsen är som vanligt. Men resten, själva avloppet sitter fram och bak är som en liten upphöjning. Väldigt praktiskt på vissa sätt. Kissa går fint, men alla hör vad du gör. Kasta ankare däremot, helt tyst. Inget plumspapper behövs. Precis som Svenska toaletter kan du spola ned nästan precis vad du vill. Och du får den Mexikanska bonusen att beskåda din avföring en extra gång. Det bästa av två världar, om man nu tycker om att titta.

Ingen vinnare. Men om det skulle vara panik någon gång och jag skulle få välja vart i världen jag skulle besöka en toalett tror jag att jag skulle välja Europa.

Mindre tråkiga överraskningar på det viset. Även om de har bäst Tacos i Mexico. Vilket för övrigt inte har någonting med toaletter att göra.

Tiga är guld...

Det finns ju en del som säger det i alla fall.

Så jag provade att inte skriva något alls igår. Kändes lite tomt.

Nu är jag spritt språngande nyvaken. Klockan har precis passerat 8 en söndagmorgon och vi har vaknat av alarm för första gången på, jag vet inte hur länge. Och på en söndag, okristligt tidigt.

Nu ligger kaffet i magen, tjäran i botten av lungorna och nikotinet flödar genom det blåa blodet.

Jag ska på badsemester. Äta mat ur gryta hängande över eld. Inget Internet. Och åka tåg också.

Ska bli spännande tycker jag och nästan hela väskan är packad. Jag har egentligen inte en aning om någonting mer än att det kommer att ta ca en och en halv timme med tåg, att vi ska till den norra delen av Balaton och att vi ska bo i ett hus. Mer än så behöver jag nog inte veta, det kommer att lösa sig.

När jag kommer tillbaka ska jag försöka skriva något riktigt djupt om svårigheten med farväl. Kanske.

Eller så blir det något trivialt som att i Budapest finns det en gata som heter Bajza. Bajza utca.

Något av dessa två ämnen ligger varmast om hjärtat att beröra för stunden. Kanske hinner det ändra sig på två dagar.

Vi får se då hur det blir.

Magstuvning

Idag fick jag prova att äta mage.
Från vilket djur var det ingen som visste tyvärr.
Smaken var till en början ok. Lite tuff konsistens, bra tuggmotstånd som påminde om bläckfisk. Sen kom den hemska eftersmaken, surheten som efter att man kräkts. Magsyran gick tydligen inte att dölja trots friskt kryddande och den dröjde sig kvar i munnen som en kvarskatt i juni.
Jag är glad att säga att jag testat, men gör det ogärna igen.

Skrikvommering

Stavningen är inte samma, men uttalet är. Och det räknas ju.

Ibland blir språk så fel.

I Ungern betyder fika snorbuse. Och kaka är bajs. Ni kan tror att min flickvän såg något skeptisk ut när hon för första gången hörde ordet fika på Svenska. Och att Svenskar var enormt förtjusta i att fika, gärna med kaka.

Det blev innerliga skratt när vi förklarade innebörden på vardera språk för varandra.

Sen kom jag till Ungern och fick se Fakanál. Då brast det för mig.

Och idag tog vi med Erik och syster Linda till den stora matmarknaden och visade dem all sorters paprika i alla de former och färger man kan tänka sig. Och så Fakanál så klart.

Vi tittade också på ett par hundra väskor och säkert 2000 sjalar i olika färger. Fast det blev inget köp ändå, inte idag.

Sen tittade vi på slott igen. Fast den här gången ett riktigt, stort ett på en kulle med utsikt, borggård, fontän och hela baletten.

På vägen in till stan tidigare på dagen när vi var på väg att möta upp min syster så passerade vi Budapests tvillinghus. Två stycken hus, på vardera sida av vägen. De är mer eller mindre identiska. Det ena heter Klotild, det andra Matild. Namnen är gamla Ungerska kvinnonamn. Klotild fick en ansiktslyftning förra året och är nu prunkande vacker. Matild ser sorgligt medtagen ut, men vacker ändå så klart.

Min Linda bor i lägenhet och inte ett slott, ännu. Lägenheten ligger cirka 20 minuter från centrum. Precis utanför fönstret finns en liten park med träd, några gungor och bänkar. Sedan den stora vägen som leder in mot centrum. Man kan höra trafiken om fönstret är öppet, men den stör aldrig något värre. Jag har sällan sett några människor alls i parken. Någon ensam tant som promenerar hem från butiken med matkassar. Ibland sitter det en tjock farbror med bar överkropp på en bänk utanför porten. Han ser inte ut att kunna göra en fluga förnär.

Fast när vi befinner oss inne i lägenheten är det oftast andra bullar. På dagtid finns det en tant någonstans nede på gården. Hon brukar skrikkräkas. Det börjar med något som låter som en riktigt rejäl nysning, sen kör det bara på. En timme eller två. Jag tror att hon heter Klotild.

På nätterna tar en man över. Pavel eller något i den stilen. Han kräks aldrig. Men han har ett skiftande humör. Två nätter sedan stod han och skällde och skrek på något och slog hårt i ett biltak eller liknande. Efter ett par tre timmar gav han sig.

Igår hörde vi honom igen, men då skrattade han högt och verkade allmänt uppåt. Jag är lite nyfiken på vad för humör han är på ikväll.

Sen finns det inte så mycket mer folk på gården. Men det måste finnas barn, även om jag aldrig hört dem. Idag när vi kom hem så hade någon målat med skolkrita på vägen upp till porten. Så vackert och barnsligt. Jag hoppas att det är ett barn. Annars är det en väldigt kreativ grottmänniska som fått slut på grottväggar. Vilket i och för sig skulle vara kul det med. Men bara om han heter Knota.

När jag blir stor ska jag bli Kung...

Lite emellanåt, blandat med astronaut, spion och rockstjärna har den funnits där, drömmen om att bli Kung. Jag kan faktiskt än idag känna att det nog skulle vara kul att vara Kung.

Inte så mycket apanagets skull (även om det inte skulle sitta helt fel), absolut inte för de fina middagarna eller de genomtråkiga stadsbesöken av andra statsöverhuvuden. Mest för att jag skulle vilja ha mitt egna lilla land, en krona och såklart ett svärd. Kanske mest för svärdets skull.

Om jag blir kung skall jag ha ett svärd, alltid! Och bo i ett slott.

Idag kom Linda och hennes sambo Erik till Budapest. Jag och min Linda mötte upp dem efter lunch och vi gjorde vårat bästa för att turista dem en smula.
Vi började med Starbucks, för det är ju så jävla exotiskt. Sen fortsatte vi bort till Heroes Square, via tunnelbanestationen Bajza Utca. Jag vet, man drar något på smilbanden.
In i den stora parken och där ligger det. Ett slott. Det är egentligen ett Rumänskt slott, som någon tyckte var så fint, så man byggde en exakt kopia, fast lite mindre i en park i Budapest.
Otroliga utsmyckningar i sten. Läskiga ansikten, vackra änglar.
Min syster Linda sa att hon gärna skulle vilja ha ett slott.
Då sa jag att hon skulle kunna få ett när jag blir kung.
"Bara ett?" sa min älskade blygsamma syster.
"Ja, du får ju vara glad för det lilla" sa jag då, som den förståndiga bror jag är.

Det skulle vara grymt att bo i ett slott. Jag skulle leka Robin Hood minst varannan dag och skicka säckar med guldpengar tvärsöver borggården på en linbana jag skulle sätta upp med hjälp av pil och båge.
Och så skulle jag såklart gå runt med mitt svärd. Kronan skulle nog få ligga på hatthyllan till finare tillfällen.

Efter långa promenader på stadens gator och en god middag på Indisk restaurang tog vi kvällskaffet på ett mycket märkligt café. Det är en bokhandel i två våningar. Om man går igenom hel butiken, förbi fulla bokhyllor, förbi vinflaskorna som man också kan köpa hem med en god bok och tar sig längst in i butiken kommer man till en liten trappa. Fyra trappsteg. Så kommer man in i en gigantisk (näh, kanske var lite att ta i, en stor räcker nog) sal. Där är det ett café. Skinnfåtöljer, soffor och vanliga stolar. Servitörer och servitriser i vita skjortor och långa svarta förkläden.
Beställer man kaffe får man ett litet glas med vatten vid sidan av. På väggarna som är utsmyckade med guld hänger stora speglar som går hela vägen upp till taket. Taket har dussinvis av vackra målningar och guldutsmyckningar. En stor gyllene kristallkrona. En flygel står vid ett fönster.
Sådär fantastiskt osvenskt vackert.
"Tänk vad de kunde bygga på den tiden" säger Erik.
"Ja, det är ju inte direkt MDF och laminatskivor" konstaterar jag.
Sedan plöjer vi snabbt igenom samtalsämnet om hantverk och restaurering innan det är dags att sakta promenera hem genom ett kyligt Budapest i lätt duggregn.

Imorgon ska vi titta på ett ännu större slott. Jag ska drömma lite mer om att vara kung. Och så ska vi till den stora saluhallen så de får ta en bild på restaurangen som heter Fakanál.
Ibland kan språk ställa till det på ett kul sätt.

En Världsmedborgare, del 2

Jag hann posta mitt inlägg såklart. Sen blev jag lite nyfiken och började googla ordet Världsmedborgare för att se om jag inte kunde hitta en beskrivande bild.
Jag fann en. Och en informativ text om vad en Världsmedborgare kan vara.

http://en.wikipedia.org/wiki/World_citizen
Och jag säger god afton.

En Världsmedborgare

Fint ord det där; Världsmedborgare.

Det låter nästan högtidligt på något sätt, även på Engelska. Det är inte varje dag man hittar ord som låter lika flådiga på två av de språk som man talar flytande.

Nu låter det kanske som att jag talar flera språk än dessa flytande, men det får ligga i betraktarens öga att fritt tolka det hur man vill. För att vara helt sanningsenlig är det bara två språk.

Sen har jag såklart försökt lära mig att göra mig förstådd på alla möjliga och omöjliga tungomål, men flytet har inte riktigt infunnit sig ännu. Dels är det riktigt svårt att öva när man inte befinner sig i landet i fråga. Och så var det där med grammatiken. Förutom att vara mer eller mindre sifferblind så är jag totalt och oförbätterligt grammatiskt förståndshandikappad.

Det bet liksom aldrig på mig i skolan. Spelar ingen roll hur många ramsor jag blev ilurad. Jag lärde mig ramsorna, så långt var det inga problem, ända tills jag kom till att vart jag skulle säga verb eller ackusativ objekt och så vidare i "nånting nånting namn på saker man gör, som springa, tuta, kör".

Men jag lärde mig både läsa och skriva ändå till slut. Engelskan samma sak. Och Tyskan. 

Kan fortfarande de Tyska ramsorna för att förklara något vad det nu var....an auf hinter in neben uber unter vor swischen.

Joråsåatte.

Så därför är det lite knackigt med nya språk. Men jag försöker. Och skam den som ger sig var det någon som sade.

Annars då?

Sitter i Budapest i min flickväns lägenhet och myser. Mätt som bara den. Lagom trött. Regnet slår sådär hemtrevligt mot rutan utanför och det susar friskt i träden av den kalla vinden. Kall och kall förresten, det är väl en 21 grader ute och klockan är snart halv midnatt.

Linda sitter bredvid mig, precis som mig djupt försjunken i en dator. Tittar på en urgammal film om kommunister och jag vet inte vad. De talar Ungerska och jag fattar inte ett smack. De få ord jag kan på Ungerska har ännu inte nämnts, så jag antar att de talar om allvarliga saker.

Vi är lite stand by som en Världsmedborgare skulle ha sagt.

Efter fler samtal än jag kan räkna på en hand från kontoret i Köpenhamn om ditt, datt och annat märkligt så ser det ut som att vår semester kan få ett abrupt slut.

Kanske ska vi flyga till Köpenhamn redan imorgon, för att jobba en vecka med att testa utrustning och packa inför en plötslig produktion i Miami. Eller så kanske vi åker i övermorgon. Eller inte alls. 

Det hela hänger på att ett Ryskt produktionsbolag skall ta ett beslut, men de befinner sig just nu på Filippinerna och gör ett program. Och där verkar det vara svårt att fatta beslut. Så vi väntar, men förbereder oss samtidigt mentalt. Skulle vara lite spännande att komma till Köpenhamn ändå. 

Jag vill så gärna visa Linda det lilla jag känner till om den staden.

Och mitt i allt stand by:ande så kommer min äldre lillasyster på besök med sin sambo här i Budapest.

De landar imorgon och vi ska turista runt dem lite.

Min syster heter också Linda. Väldigt opraktiskt vissa gånger, men också ganska komiskt.

Tänkte slänga in en bild på något som kan beskriva en Världsmedborgare. Men har inte fantasi eller kreativitet nog att hitta något. Så skit samma, ni fick en massa text istället.

Och ordet Världsmedborgare skrivet fler gånger i ett inlägg än någonsin tidigare. Jag brukar kalla mig detta när folk frågar vart jag är ifrån. Antingen det eller Swexican.

Fast helst skulle jag vilja ha mitt egna land. Där skulle jag kunna vara Kung, med svärd och allt. 

Och ha semester mest hela tiden, utan att behöva bekymra mig om Danskar, Ryssar i Filippinerna.

Tänk, det skulle vara något att skriva hem om!

Nytt försök

Jag har sagt det ett par gånger nu, dags att börja blogga mer aktivt och så vidare. Sen går det ett par dagar eller veckor och så tar det stopp. Ni har säkert känt samma sak, skrivkramp.

Ibland önskar jag att jag skulle kunna skriva varje dag, oftast när jag inte har möjlighet till det. Men nu så. Har både möjlighet och lust. Och jag hoppas innerligt att det håller i sig. Inte så mycket för er skull utan mest för min egen tillfredsställelse.
Och såklart för din skull kära mor, för att du vill veta allt om mitt liv. ;)

Så då kör vi, igen! Håll i er för det blir förhoppningsvis en riktig åktur!

Tid rör på sig

Jag har kanske inte sagt det förut, men jag har konstaterat det flera gånger; Tid rör på sig.
Oftast i ett rasande jäkla tempo!
Och även om den upplevs att snigla sig fram för stunden så när man ser på en större mängd tid så har det ändå gått fort. Alldeles för fort oftast.

Så, sedan mitt senaste inlägg då. Vad har hänt?
En produktion avslutad. Det låter kanske ganska lätt, men det är inte bara att säga tack och gå. Inte för mig och mitt team.
När kamerorna är avstängda och ljuset nedsläckt, champagnen är öppnad och alla skålar glatt påbörjar vi en nedrigg. Det brukar ta en vecka av hårt och smutsigt arbete där vi bär, monterar ner, sorterar, packar och skriver listor och bär lite till.
När lastbilen är packad med 8 ton teknik och alla fraktlistor är sända till huvudkontoret och fraktbolag så tackar vi för oss.
Då åker vi hem och börjar packa vårat eget.
Vaddå, det kan inte ta så lång tid, tänker du. Jo, om man som mig spenderar ca 11 och en halv månad ute på resande fot så tar det tid. Mitt liv får plats i två resväskor ca...och ett handbagage.
När jag kommer fram till ett nytt ställe så packas allt upp och ställs ut, då skapar jag ett hem för den närmaste tiden.
Så när vi skall åka hem packar jag alltså ned en tvårums-lägenhet i två väskor. Tar en dusch och sätter mig i en taxi mot en flygplats, någonstans i världen.
Sedan flyger jag, någon annan stans.

Den här gången flög jag faktiskt till Sverige. Första besöket på ca 9 månader. Var ju tvungen att skaffa ett nytt pass!
Träffa de absolut viktigaste och uträtta lite ärenden, skriva på en del papper och försöka komma ifatt sig själv.

Veckan gick riktigt fort. Och jag hann inte riktigt med allt som jag tänkt mig. Men den tog slut ändå, hårt och skoningslöst. Och då fanns det inte mycket mer att göra än att åter sätta sig i en taxi ut till en flygplats.
Arlanda-Frankfurt-Mexico City-Puerto Vallarta.
Jag och min tjej kom fram nu i natt till vad vi brukar kalla vårat andra hem. Packade upp väskorna och skapade det som skall vara "hemma" för de kommande månaderna.
Nu återstår bara att starta upp ännu en produktion och skapa en succé för tv-tittare någonstans i världen.

Vi ses!

Min vardag i siffror

Förutom en vecka i Sverige över Julhelgen förra året och ett femton minuters besök på Svenska Ambassaden i Bangkok (där jag för övrigt var enda Svensk) har jag inte satt min fot i Sverige på över 520 dagar.
Jag har sovit ca 22 nätter i ett hem i en vanlig säng.
Jag har däremot:
Sovit i 19 olika hotellsängar.
Varit i 14 olika länder.
36 st take off och landningar med flyg mellan dessa 14 länder i 3 olika världsdelar.
Arbetat med över 7 olika nationaliteter i olika projekt.

Jag arbetar inte som rockstjärna även om det alltid varit en dröm. Jag är alldeles för omusikalisk för något sånt. Jag är inte hemlig agent, även om det också var en dröm när jag var liten.
Min titel är olika i nästan alla länder jag arbetar med och ingen av dem sammanfattar egentligen fullt ut mitt yrke men några exempel som tillsammans skapar en helhetsbild är:
Technical Operations Manager.
Technical Director.
Technical Coordinator.
Kort och gott så bygger jag upp ett kontrollrum som skall kunna bemannas av minst 4 människor dygnet runt i minst 2 månader.
Ett minimum av 38 fjärrstyrda kameror och så vidare, och så vidare.
När det är uppbyggt är mitt jobb att se till att allt fungerar. Om något går sönder skall jag reparera det. Om de har speciella önskemål försöker jag uppfylla dessa.
När produktionen är över och ca 60 personer som arbetar bakom kamerorna åker hem så packar jag ned allting och sänder det till huvudkontoret i Europa.
Och sedan flyger jag till ett nytt land och gör om samma sak igen.
Jag arbetar bara i tropiska klimat. Mina veckodagar heter antingen 1-4 eller Måndag-Torsdag.
Fredag, Lördag och Söndag finns inte i min värld.
Jag brukar kalla min värld, min verklighet för Neverland. Ett magiskt ställe där det mesta kan hända.
Ena dagen vaknar man upp och tar bilen till stranden för att surfa. En annan dag tar jag flyget till grannlandet för att förnya mitt Visum. Eller så blir jag utkastad från min arbetsplats under pistolhot. Aldrig vet jag exakt vad som skall hända, eller när jag får sova nästa gång.
Hårt säger du?
Ibland säger jag då. Men samtidigt är allt detta värt det. Jag får se mycket. Se lyxvillor som endast de stora Hollywood-stjärnorna eller de rikaste av de rikaste annars får se.
Jag får äta mat du aldrig kunnat drömma om.
Jag behöver aldrig städa, diska eller tvätta. Och jag behöver aldrig bekymra mig över vad jag skall göra i helgen, för i Neverland finns inte helger.

Och det är om detta liv, mitt liv jag berättar. Gilla det, eller se det som en vagel i ditt öga, men jag kommer fortsätta berätta ändå, om allt det extraordinära och om allt det fruktansvärt tråkiga vardagliga.

Hej så länge