Förutom en vecka i Sverige över Julhelgen förra året och ett femton minuters besök på Svenska Ambassaden i Bangkok (där jag för övrigt var enda Svensk) har jag inte satt min fot i Sverige på över 520 dagar.
Jag har sovit ca 22 nätter i ett hem i en vanlig säng.
Jag har däremot:
Sovit i 19 olika hotellsängar.
Varit i 14 olika länder.
36 st take off och landningar med flyg mellan dessa 14 länder i 3 olika världsdelar.
Arbetat med över 7 olika nationaliteter i olika projekt.
Jag arbetar inte som rockstjärna även om det alltid varit en dröm. Jag är alldeles för omusikalisk för något sånt. Jag är inte hemlig agent, även om det också var en dröm när jag var liten.
Min titel är olika i nästan alla länder jag arbetar med och ingen av dem sammanfattar egentligen fullt ut mitt yrke men några exempel som tillsammans skapar en helhetsbild är:
Technical Operations Manager.
Technical Director.
Technical Coordinator.
Kort och gott så bygger jag upp ett kontrollrum som skall kunna bemannas av minst 4 människor dygnet runt i minst 2 månader.
Ett minimum av 38 fjärrstyrda kameror och så vidare, och så vidare.
När det är uppbyggt är mitt jobb att se till att allt fungerar. Om något går sönder skall jag reparera det. Om de har speciella önskemål försöker jag uppfylla dessa.
När produktionen är över och ca 60 personer som arbetar bakom kamerorna åker hem så packar jag ned allting och sänder det till huvudkontoret i Europa.
Och sedan flyger jag till ett nytt land och gör om samma sak igen.
Jag arbetar bara i tropiska klimat. Mina veckodagar heter antingen 1-4 eller Måndag-Torsdag.
Fredag, Lördag och Söndag finns inte i min värld.
Jag brukar kalla min värld, min verklighet för Neverland. Ett magiskt ställe där det mesta kan hända.
Ena dagen vaknar man upp och tar bilen till stranden för att surfa. En annan dag tar jag flyget till grannlandet för att förnya mitt Visum. Eller så blir jag utkastad från min arbetsplats under pistolhot. Aldrig vet jag exakt vad som skall hända, eller när jag får sova nästa gång.
Hårt säger du?
Ibland säger jag då. Men samtidigt är allt detta värt det. Jag får se mycket. Se lyxvillor som endast de stora Hollywood-stjärnorna eller de rikaste av de rikaste annars får se.
Jag får äta mat du aldrig kunnat drömma om.
Jag behöver aldrig städa, diska eller tvätta. Och jag behöver aldrig bekymra mig över vad jag skall göra i helgen, för i Neverland finns inte helger.
Och det är om detta liv, mitt liv jag berättar. Gilla det, eller se det som en vagel i ditt öga, men jag kommer fortsätta berätta ändå, om allt det extraordinära och om allt det fruktansvärt tråkiga vardagliga.
Hej så länge